Fredsduva #7

Ja att Ellen Johnson Sirleaf nämnde många kvinnliga fredspristagare i sitt tal förra året är ju härligt. Men vid närmare granskning så är det tydligt att hon har glömt vår kära Alva Myrdal! Jag känner inte för att försvara Ms Johnson Sirleaf för att ha uteslutit svenskan, men kan det ha något att göra med det faktum att hon delade priset med en man? Nej det låter ju alldeles vanvettigt. Hur det än är så har i alla fall jag inte glömt allas vår Alva.

Alva Myrdal är en modern, friskt tänkande och feministisk kvinna född i en förlegad, bakåtsträvande och totalt mansdominerad tid. 1930-talet var kanske en tid där klackar slogs ihop till be-bop jazziga klarinetter, men det var även en tid då Europas kvinnor knappt vant sig vid att rösta (i Schweiz och Liechtenstein fick kvinnorna dröja 20 och 50 år tills de fick göra sina röster hörda politiskt).

Många tänker på pedagogik och barnuppfostran när man nämner Alva Myrdal. Sedd som radikal i ämnet avråder hon prompt föräldrar att använda sig av aga.

De uppfostrings”principer” vi ärvt från fädren genom vår egen uppfostran, är både oklara och -i viss mån- förlegade. Det är inte så alldeles självklart att vad som var ändamålsenlig fostran på gamla testamentets tid eller på det gamla svenska bondesamhällets tid, också är en god fostran för vårt samhälle. 

Vi behöver dock ett helt annat slags människor nu. Just i dessa dagar ställs det klart och tydligt ett nytt krav: när reaktion och auktoritetslydnad gör sig breda, då måste vi mer än någonsin förstå att uppfostra nästa generation till kritik, opposition och en sund självhädelse. När det gäller att värna demokratier och att stå emot diktatorernas krav på ”underkastelse”, då duger det inte att komma med unga människor, som fostrats under den gamla parollen: ”det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli”. Det skall inte bli krokigt!

Redan på den tiden ansåg hon alltså denna uråldriga uppfostringsmetod som "förlegad". Det dröjde till 1979 innan Sverige införde ett förbud. Hon var så att säga före sin tid.

Hon nämns då och då i Barbro "Bang" Alvings kåserier, de var vänner om jag inte minns fel.

Nobels Fredspris fick hon 1982. Men innan dess jobbade hon som chef inom FN, detta i USA. Hon specialiserade sig på nedrustning och har skrivit flera böcker om det. Mest känd är "Spelet om nedrustningen" som kom ut 1976.

Cool kvinna som vågar lämna trygga Sverige med make och barn för en karriär inom FN. Ja, alltså, inte lämna på det viset, familjen hade hon kvar. Hon lyckades helt enkelt kombinera familj med karriär, något som inte fanns på kartan för många kvinnor på den tiden. Att överhuvudtaget ha karriär på den tiden är en bedrift värd en stående ovation tycker jag.