- Den första visningen. Det kan ta flera år att göra en film och att äntligen få se det man skrivit få liv på duken är magisk. Det tror man inte när man sitter vid sitt köksbord en kall och snöig kväll i Toronto och skriver ner sina idéer. Men tillslut ser man de få liv, alla karaktärerna i kött och blod. Hur skådespelarna fångar den där känslan jag velat få fram. Oslagbart.
Filmen "Fire" har premiär i Indien sent 1990-tal. Filmen handlar om två kvinnors kärlek till varandra samt problemen de möter i det patriarkalt styrda hem de lever i. Kontroversiellt, vågat och väldigt vackert. Men filmen möter stort motstånd och flera biografer stormas av religiösa fundamentalister.
- Om de bara hade använt arabiska namn i filmen istället för hinduiska! utbrister en starkt troende Hindu. Nu svartmålar hon ju oss hinduer!
"Hon" heter Deepa Mehta och är sedan 1970-talet bosatt i Toronto, Canada. Deepa är född i Punjab, Indien och uppväxt i New Delhi.
Jag fastnar för Deepas film Fire eftersom den är så otroligt kontroversiell. Ni som har varit i Indien har nog märkt att könsrollerna är extremt tydliga och starka. Jämställdhetsrörelsen tar inte direkt mycket plats. Jag har haft många långa diskussioner med indiska kvinnor som inte velat bada i havet trots 40 graders hetta pga att de inte får det för sin religion. Badar de så sitter kläderna åt och det frestar män. Männen å andra sidan lunkar omkring i små hudfärgade kalsonger och badar bäst de vill. De kvinnor som faktiskt vågar bada gör det alltid i grupp och med kläderna på. Bikinis står vi västerlänningar för.
Att en film som Fire har premiär i 90-talets Indien är rock'n'roll i mina ögon.
- Kvinnor som bor och lever i Indien och som fick se filmen i förväg sa till mig att de blev stärkta av den. De säger att den är sann, ärlig, säger Deepa.
Deepa har lätt för att uttrycka sig i intervjuer och hon talar med klarhet och utan minsta tvivel. Hon utstrålar självsäkerhet och intelligens.
Se trailer via länken
